dry your eyes mate
Kategori: Allmänt
ironiskt att mitt senaste inlägg heter happy. det är jag inte nu.
vilket beskriver mitt psyke ganska bra. stabil som ett korthus.
jag snackar om svackor. jag får sånna ibland. inte ofta, men dom kommer.
när jag får svackor så ser jag bara mörker. ingenting är kul och ingenting i livet känns värt eller får en att bli glad eller taggad. jag kan stirra in i en vägg och börja gråta från ingenstans, bara för att jag känner mig så jävla olycklig.
när jag är i en svacka är jag inte nöjd med något, allt och alla i mitt liv känns som skit vilket gör att jag faller djupare ner i svackan för att jag tänker ont om personer som bryr sig om mig, vad är jag för hemsk person då.
jag känner när en svacka är på gång, och just nu ligger den och gror.
grejen med mina svackor är att man vet aldrig hur länge som sitter, ibland ligger jag och gråter en natt bara innan jag somnar som nu, och ibland håller den i sig i flera dagar. allt hänger på hur jag mår just nu. jag har gått i terapi ganska nyligen vilket har hjälpt, därför tror jag att den här svackan kommer försvinna ganska snabbt. men eftersom jag får en svacka överhuvudtaget gör mig fundersam på om jag ska börja gå i terapi igen.
jag är så bitter. så jävla bitter att några skitungar ska kontrollera mitt liv och mitt mående, fortfarande efter 6 år. att jag pga dom fortfarande mår dåligt emellanåt och fortfarande ligger och gråter om nätterna ibland. jag hoppas det var värt det, och att ni mådde bättre som människor av att frysa ut och mobba en helt oskyldig person.
dom tog ifrån mig min personlighet och min gnista. kvar blev en i mina ögon jävligt tråkig person som fortfarande ligger och gråter i sängen vid 21 års ålder. innan dom kom in och förstörde var jag en livlig person, klassens clown, en jävla virvelvind. nu känner jag mig bara grå.
nu måste jag försöka sova igen, har skola och är inte alls sugen just nu. ska upp om 4 timmar och just nu suger livet och vill absolut inte stå å köra nån jävla yoga. ska läsa i studiehandledningen om det är frivilligt att dra dit, om inte kanske jag är sjuk imorgon. att vara ett jävla nervvrak är faktiskt också en sjukdom.
jag vet att jag skulle må bättre av att åka iväg än att ligga hemma och bli deppigare, men har ingen lust.
det är det som är jobbigt med svackor, har ingen lust till någonting.
vilket beskriver mitt psyke ganska bra. stabil som ett korthus.
jag snackar om svackor. jag får sånna ibland. inte ofta, men dom kommer.
när jag får svackor så ser jag bara mörker. ingenting är kul och ingenting i livet känns värt eller får en att bli glad eller taggad. jag kan stirra in i en vägg och börja gråta från ingenstans, bara för att jag känner mig så jävla olycklig.
när jag är i en svacka är jag inte nöjd med något, allt och alla i mitt liv känns som skit vilket gör att jag faller djupare ner i svackan för att jag tänker ont om personer som bryr sig om mig, vad är jag för hemsk person då.
jag känner när en svacka är på gång, och just nu ligger den och gror.
grejen med mina svackor är att man vet aldrig hur länge som sitter, ibland ligger jag och gråter en natt bara innan jag somnar som nu, och ibland håller den i sig i flera dagar. allt hänger på hur jag mår just nu. jag har gått i terapi ganska nyligen vilket har hjälpt, därför tror jag att den här svackan kommer försvinna ganska snabbt. men eftersom jag får en svacka överhuvudtaget gör mig fundersam på om jag ska börja gå i terapi igen.
jag är så bitter. så jävla bitter att några skitungar ska kontrollera mitt liv och mitt mående, fortfarande efter 6 år. att jag pga dom fortfarande mår dåligt emellanåt och fortfarande ligger och gråter om nätterna ibland. jag hoppas det var värt det, och att ni mådde bättre som människor av att frysa ut och mobba en helt oskyldig person.
dom tog ifrån mig min personlighet och min gnista. kvar blev en i mina ögon jävligt tråkig person som fortfarande ligger och gråter i sängen vid 21 års ålder. innan dom kom in och förstörde var jag en livlig person, klassens clown, en jävla virvelvind. nu känner jag mig bara grå.
nu måste jag försöka sova igen, har skola och är inte alls sugen just nu. ska upp om 4 timmar och just nu suger livet och vill absolut inte stå å köra nån jävla yoga. ska läsa i studiehandledningen om det är frivilligt att dra dit, om inte kanske jag är sjuk imorgon. att vara ett jävla nervvrak är faktiskt också en sjukdom.
jag vet att jag skulle må bättre av att åka iväg än att ligga hemma och bli deppigare, men har ingen lust.
det är det som är jobbigt med svackor, har ingen lust till någonting.
bild från en gammal svacka, efter ett gråta-utan-anledning moment
Bloggadress: http://drauppbrallan.blogg.se